• broken image

     

    Hej och välkommen till konstgrafikverkstaden ateljéTripod

     
    I juli 2015 startade jag den konstgrafiska verkstaden ateljéTripod i en gammal butiksfastighet i centrala Nykarleby.
    Tanken med detta utrymme var att fungera som en traditionell, öppen konstgrafikverkstad, men samtidigt vara en servicepunkt för bl.a. professionella fotokonstnärer.
    Eftersom lokalen har direkt access från gatan är denna ateljé, verkstad eller studio helt producent- och kundcentrerad. Grundidén är att tillhandahålla tjänster för både kunder och professionella kreatörer.
    Från juni 2022 ändrade dock tryckeriets verkstad Tripod en aning sin image när en närliggande lägenhet och bostadsyta kopplades till studioTripod. Studion blev lite mer privat.
    Vissa funktioner är fortfarande desamma men vissa upphör. Det främre utrymmet mot gatan är i stort sett likadan. Det finns möjligheter att skriva ut foton och utskrifter. Man kan beställa inramningsjobb och andra tjänster. Det finns fortfarande möjlighet att ha projekt, kurser och workshops i verkstaden.
     
    januari 2023
    Leif Strengell, ateljéTripod
     

    Hello and Welcome to the printmakers studio ateljéTripod

     
    In July 2015, the printmakers workshop ateljéTripod started in an old commercial
    property in the center of Nykarleby. The idea of ​​this room was to function as a traditional, open Printmakers workshop, but at the same time be a service point for professional Photo Artists.
    As when the space has direct access from the street, this ateljé, workshop or studio is entirely producer- and customer centered. The basic idea here is to provide services to professional Art Photographers and Printmakers to offer collaboration with other artists and designers who are interested in paper art and
    art prints.
    From June 2022 The printmakers workshop Tripod changed it´s image when a nereby apartment and living space was connected to the studioTripod. Many functions still remains the same.
    The front space facing street remins still the same. There are possibilities to print
    photos and print matters. One can order framing jobs and other services. There are still ideas about to having project, courses and workshops in the workshop...
     
    january 2023
    Leif Strengell, ateljéTripod
  • nyheter | uutiset

    24.06.2020

    24.6.2020 Anne-May Wisén / Österbottens tidning

     

     

    Leif Strengell gillar konstnärligt samarbete och mångfald. i hans ateljé samsas dåtid, nutid och framtid.

    Ateljén är viktig för Leif Strengell. Den är hans andningshål och kreativa centrum. En produktionsenhet är viktig för den som arbetar med visuell konst.

    Precis som namnet säger har Leif Strengells skapelse Ateljé Tripod i Nykarleby tre ben att stå på. Han beskriver benen i form av tid: dåtid, nutid och framtid.

    - Dåtiden finns på väggarna och i arkivskåpens många utdragbara lådor.
    Färdiga verk är dåtid för en konstnär. När arbetena till en utställning är klara är de egentligen redan historia, man är färdig med dem, säger Leif Strengell.


    Han har mycket samlat material i ateljén. Varje arkivlåda innehåller bilder som alla har en historia.
     

    - För mig går text och bild hand i hand. Jag arbetar nästan alltid utgående från en story. Naturligtvis får betraktaren lägga in sina egna tolkningar i det de ser, men jag har min berättelse.
     

    "Naturligtvis får betraktaren lägga in sina egna tolkningar i det de ser men jag har min berättelse."

    LEIF STRENGELL

    - För Leif Strengell är berättelsen en del av skapandeprocessen, dels storyn som hör till bilderna han arbetar med, dels samtalen kring konstens väsen som han vill ha med kolleger och vänner.
     

    - Det andra benet, nutiden är det som sker just nu i ateljén.
    Min fru vet hur mycket det här stället betyder för mig. Ateljén är nog den sista platsen jag skulle överge, inte exakt den här lokalen men ateljén som arbetsplats och kreativ produktionsenhet.



    - Han säger att det känns viktigt att ha ett ställe som är till för skapande verksamhet. Han tror inte att det skulle fungera för honom att jobba hemma.
    Vi bor i samma hus där jag har Tripod, men jag går till min arbetsplats när jag ska jobba kreativt. Jag har alltid haft en ateljé och det tänker jag hålla fast vid.


    - Det tredje benet, framtiden, representeras just nu av Eline Gaudé. Hon har studerat konst på Novia och ska inleda sina studier på Aaltouniversitetet till hösten. Tack vare ett stipendium har hon kunnat vara lärling i Strengells ateljé.
    Systemet med lärlingar är bra. Jag vill ha liv och rörelsen i ateljén och trivs med diskussionerna som uppstår när man arbetar tillsammans.
     

    "Jag vill ha liv och rörelsen i ateljén och trivs med diskussionerna som uppstår när man arbetar tillsammans."

    LEIF STRENGELL

    Leif Strengell var med när Konstskolan startade i Nykarleby. Han saknar den konstnärliga prägel som skolan satte på staden.

    – Att ta hit lärlingar är åtminstone för mig en liten ersättning för konstskolan. Men det är inte en regelrätt utbildning utan mer en sorts samarbete, mina lärlingar har en konstutbildning som grund.


    - Utöver lärlingarna erbjuder han möjlighet för andra konstnärer att hyra in sig i ateljén för kortare eller längre tider. Där finns gott om utrymme och även utrustning för grafiska arbeten.

    För Strengell är det kollektiva viktigt på flera plan. Han har medvetet engagerat sig i organ vars syfte är att försvara de konstnärliga yrkesgruppernas ställning.

    – Jag uppmanar alltid alla som arbetar med konst att organisera sig. Det är tillsammans som man är stark.



    Han menar att gemenskapen, såväl i ateljén som i de olika organisationerna där han är aktiv, har ett mervärde.

    – Genom att diskutera, kurera utställningar och se andras verk tror jag att man blir en lite bättre konstnär själv också. Och förstås genom att prata om konst.


    Kvaliteten i bilden är det viktiga för Leif Strengell, han söker ständigt det optimala. Fotogravyr är en teknik som passar hans tankesätt. Bilden har fotografiets exakthet utan att vara enbart dokumenterande; i bildbearbetningen lägger han till det egna konstnärliga uttrycket.

    – Ibland får jag nog säga åt mig själv att jag inte är fotograf, det är lätt att börja fokusera för mycket på detaljerna i fotografiet: svärtans nyanser, partier som behöver lättas upp ...



    Eline Gaudé, som nu är lärling på Ateljé Tripod, har en liknande syn på konsten som Leif Strengell. De ser konstnärsskapet som en livsstil, inte något man gör en del av dagen och sedan stänger av. När hon tog kontakt med honom kring lärlingsmöjligheten var målet främst att lära sig mer om konstgrafik.

    – Men egentligen har jag inte jobbat så mycket med tryck.

    Precis som i Leif Strengells fall var det lusten att teckna som förde henne in i en konstutbildning. Tecknar gör hon fortfarande, i skala större. Just nu jobbar hon med en stor väggmålning med ett vattenmotiv. Med en karta över Andra sjön som inspiration har våg efter våg fötts på duken.

    – Jag tänker mycket på miljön och på vårt sätt att leva. Vi har pratat en hel del om sådana saker här i ateljén i vår. För mig är havet en evighet, man kan inte stanna tiden men man kan uppleva ögonblick om och om igen. Lite så har det varit för mig att rita vågorna och upprepa samma rörelse gång på gång.



    Eline Gaudé är en blandning av fransk och finlandssvensk kultur. Hon växte upp i Frankrike men har tillbringat många somrar i Sideby. Hon säger att hon känner sig både delaktig och utanför i Jakobstad och att det för det mesta är en positiv sak.

    – Min bakgrund ger mig möjlighet att se på saker med nya perspektiv, tror jag.

    Hon menar att konstnären har ett ansvar att visa vad som händer i världen, och kanske ifrågasätta det.
     

    "Konst är så väldigt mycket mer än bara en vacker bild på en vägg."

    ELINE GAUDÉ

    lärling hos Leif Strengell

     

    – Konst är så väldigt mycket mer än bara en vacker bild på en vägg. Det är inget fel på dekorativ konst, men det behövs alternativ också. Man kan fundera hur länge som helst på vad konst egentligen innebär, det är en otroligt djup fråga. Samtidigt är konst så vardagligt, saker vi har runt oss hela tiden, säger hon.

    Verket som hon arbetar med på Tripod ska småningom utmynna i en gemensam satsning för lärlingen och mentorn.


    – Nykarleby fyller ju 400 år och det ska firas med någon form av festligheter i höst. Här på Ateljé Tripod blir det i form av en utställning som vi kallar "Den andra sjön", säger Leif Strengell.


    Motivmässigt rör de båda konstnärerna sig i naturen kring Andra sjön.

    – Alla Nykarlebybor har en relation till sjön, vi har vår och det ska bli intressant att ta del av folks reaktioner på våra verk, säger han.

     

    Artikel: https://www.osterbottenstidning.fi/Artikel/Visa/377751

    25 01 2020

    Grafiska Sällskapet anordnar i samarbete med Galleri Sander, Trelleborgs Museum och Kulturens Hus, Luleå Nordisk Grafiktriennal XVI. En utställning som strävar efter att utforska och presentera ett utsnitt ur den samtida nordiska grafiken.
    Utställningarna verkställs som följer:
    • Galleri Sander, Norrköping 25 januari – 14 mars 2020
    • Trelleborgs Museum 4 april – 23 maj 2020
    • Konsthallen, Kulturens Hus i Luleå, torsd 3 september – 4 oktober 2020

    Eva Spikbacka
    Utställningskommissarie
     
    För frågor, e-mail: triennal@grafiskasallskapet.se
     
     
      Grafiktriennal XVI Nordic Contemporary Print Triennial 2020
    The Swedish Printmakers’ Association arranges in collaboration with Galleri Sander, Trelleborgs Museum and Luleå Art Gallery Nordic Printmaking Triennial XVI. An exhibition that strives to explore and present a section of contemporary Nordic printmaking.
    The exhibitions are as follows:
    • Galleri Sander, Norrköping 25 January – 14 March 2020
    • Trelleborgs Museum 4 April – 23 May 2020
    • Konsthallen, Kulturens Hus, Luleå, torsd 3 september – 4 oktober 2020

    Eva Spikbacka
    Exhibition curator

    02 09 2018

     
    Lägre tröskel till arbetsrummen än till galleriet
       
    JESSICA POIKKIJOKI / Österbottens Tidning 01 09 2018
     
    Helt enligt traditionen ordnas dagen innan rundan dras igång Konstens fredag.

    – Den riktar sig till barn och unga. I år har vi valt att bjuda in skolklasser. Här i Jakobstad är det Balatako som tar emot skolklasser och i Nykarleby kommer Leif Strengell att göra det, säger Sonja Backlund som är Konstrundans regionkontakt i Österbotten.

    Tidigare har programmet varit öppet för alla, men man upplevde att det inte kom tillräckligt med barn och unga för att medverka i det.

    – Vi kommer att ha lerprojekt med dem som kommer till Balatako, säger Malin Simons som är Balatakos lärare.
     
    "Konstens fredag är till för att på lång sikt bygga upp en publik för resten av helgen."
    SONJA BACKLUND

    Hos Leif Strengell i Studio Tripod kommer högstadie- och gymnasieelever att få prova på att göra monotypi med tryckplåt.
    – Konstens fredag är till för att på lång sikt bygga upp en publik för resten av helgen, säger Sonja Backlund.

    Men inte bara människor som redan är konstintresserade brukar sticka sig in i de öppna ateljéerna under Konstrundan.
    – Helt vanligt folk som aldrig har varit på någon utställning brukar titta in. Till exempel har mina grannar, som aldrig varit på någon av mina öppningar, tittat in, säger Timo Konttinen.
    Sedan förra rundan har han flyttat sin studio till Järnvägsgatan 20 i Jakobstad, där han nu håller öppen ateljé tillsammans med Sture Sunabacka.

    Tvärsöver gatan, på nummer 22, håller Moa Cederberg och Johan Sandås ateljén där de båda arbetar öppen.

    – I år ska vi skylta ordentligt så att folk hittar in. Jag tror att det fortfarande kan finnas folk som går omkring och letar efter ateljén sedan förra året, säger Johan Sandås skämtsamt.
    Den som hittar in kommer att få se hur de arbetar.
    "Man får känna på konstverk, dofta på konstverk. Det är något som man inte får göra på gallerier eller museer."
    MARIA FORSBLOM
    – Jag kommer att fortsätta spinna tråd och berätta om vad jag gör, säger Moa Cederberg.

    Jakobstadskonstnären Tanja Aumanen, som varit med i stort sett alla år, har kunnat konstatera att det finns en stor nyfikenhet på vad konstnärer egentligen gör om dagarna.
    Tanja Aumanen, som tidigare suttit med i styrgruppen, tycker det mest intressanta med Konstrundan är mötet med publiken. "Det kan leda till försäljning ibland, eller till beställningsarbeten", säger hon. Foto: Jessica Poikkijoki

    – Jag kommer att ha mina tidigare verk framme och ställer gärna upp och berättar om vad jag gör, till och med visar det, säger Maria Forsblom som har sin ateljé i Kronoby och lägger till:
    – Man får känna på konstverk, dofta på konstverk. Det är något som man inte får göra på gallerier eller museer.

    Merja Pohjonen är den enda som håller öppen ateljé i Karleby.

    – Jag gör keramik och har min verkstad i Vittsar, Batteribackas keramikateljé.
    Den kommer elever från Vittsar skola att besöka under fredagen för att där göra keramik som senare ska brännas.

    Pia Kääpä, som är bosatt i Tyskland, kommer att hålla öppet i vad hon kallar för Torpet i Lepplax, Pedersöre.
    Pia Kääpä har tidigare varit med när Jakarte har hållit sin ateljé öppen under Konstrundan, men i år har hon valt att ensam hålla öppet i vad hon kallar för Torpet i Lepplax, Pedersöre. "Till Torpet kommer de för att träffa just mig", säger hon. Foto: Jessica Poikkijoki

    – Jag målar i olja och där finns verk som jag har gjort för länge sedan, nya verk och halvfärdiga verk. Jag kommer inte att måla under själva Konstrundan eftersom vissa inte klarar av lukten, säger Pia Kääpä.

    17 03 2018

    Endast två veckor kvar av min utlokaliserade vistelse i Konstis utrymmen i det så kallade Tvätteriet. Endast två veckor!
    Känslan är hoppingivande och fantastisk.
    I förrgår på torsdagen fick jag också ett positivt svar från Svenska kulturfonden. Jag och studioTripod fick ett bidrag.
    Meddelandet löd: Vi har glädjen att meddela att Svenska kulturfonden har beviljat dig/er ett understöd för Galleriverksamhet.
    Det här betyder att jag nu får stöd vid anskaffning av utrustning och för vissa renoveringskostnader för den s.k. Galleridelen. Summan i sig är kanske inte så stor som jag ansökt för. Kostnaderna för upprustning är rätt ansenliga när man ser till helheten av utrymmet med verkstaden inberäknat.
    Som det nu ser ut så måste jag väga och prioritera saker mot varandra och sätta de viktigaste sakerna först.
    Jag tänker starta med en fokusering på väggar och ytmaterial. Jag skall också fundera över olika hängningssystem. En eller ett par extra flyttbara väggar skall byggas. Jag skall se över belysningen och skyltfönsterdelen skall piffas upp. Draperier skall tvättas och sys om.
    En liten summa från SKF:s stipendi skall också användas för marknadsföring. Hemsidan anser jag att jag kan sköta själv men däremot så vill jag också trycka upp pr-material i affisch-, kort- och broschyr-format.
     
    Torsdagen 15.03 fick jag också ett meddelande om att jag är antagen till årets Konstrunda. Konstrundan går av stapeln lö-sö 08 – 09.09, kl. 11 – 17.
    Spännade vår i antågan.

    28 02 2018

    Nu har det gått en längre tid sen jag informerade om läget kring min konst och min verksamhet i studioTripod. Tiden vid "Tvätteriet" har varit underbar. Utrymmena har fungerat utmärkt för de behov jag haft. Jag har fått arbeta helt ostört. Tre kväller i veckan har några fina grupper inom "Konstis" / "Ung Arbis" dykt upp - och det har bara känts hur ljuvligt som helst.
    Nu när vårsolen, eller fortfarande snarare vintersolen, allt mer börjar pressa sig in genom de små fönstergluggarna vid tvätteriet så har jag trots allt mer börjat längta ut och till mina riktiga Tripodutrymmen med det underbara ljuset och friska öppna rummet.
    Nu är det bara en månad kvar tills jag får flytta och starta upprustningen av det "The NewTripod".
    Det viktigaste som skett i Tripod är att nu har installerats ny ventilation och att en total rörsanering visavi vatten och avlopp har utförts. Därtill har också en ny toalett med dusch byggts för att kunna uppnå de sociala kraven för en professionell grafikverkstad. Nya tvättytor för preparering av tryckplåt och fotogravyr installeras också. Mörkrum skall också avgränsas så att man på ett professionellt sätt kan handaskas med ljuskänsligt material och UV-ljus.
    I vinter har jag gjort många framsteg med fotogravyrtekniken. Allt är nu under kontroll så pass mycket att jag också kunnat dra en grundkurs i grafik vid YH NOVIA där en del har handlat om just fotogravyr/ImagOn.

    28 08 2017

    Den 15.8 flyttade jag ut för ett halvt år till temporära utrymmen i "Tvätteriet" eller helt enkelt som en del av barnkonstskolans "KONSTIS" utrymmen ett par kvarter neråt gatan där Kyrkogatan övergår till Lybecksgatan.
    Hit har jag flyttat delar av min digitala utrustning och den del av analoga tryckverkstaden jag tror mig behöva för att fullständigt kunna fortsätta min produktion.
     

    09 09 2016

    JÄR – Novia AMK:n taiteilijakoulutusohjelman opettajien yhteisnäyttely Galleria Valossa Arktikumissa 11.8. – 11.9. 2016.
     
    Teema: Noviassa lähtökohtana opiskelijan intressit
    Pietarsaaressa Pohjanmaalla sijaitsee Suomen ainoa ruotsinkielinen AMK-tason kuvataiteen koulutusohjelma. Siellä jo perustaitojen opetuksessa priorisoidaan opiskelijoiden omat intressit ja projektit. Poikkitaiteellinen ja maailmalle suuntautunut orientaatio on vahva. Koulun vapaa henki on esillä linjan opettajien näyttelyssä Galleria Valossa Arktikumissa.
    Pietarsaaressa sijaitseva kuvataiteen koulutusohjelma on osa suurta ruotsinkielistä Novia-ammattikorkeakoulua, jolla on toimipaikkansa Pietarsaaren lisäksi Vaasassa, Turussa ja Raaseporissa. Se on tuottanut vuodesta 1998 lähtien yhteensä lähes 200 kuvataiteilijaa alan monimuotoiselle ammattikentälle.
    Koulutusohjelma ei periaatteessa eroa sisällöltään ja rakenteeltaan muista maamme kuvataiteilijoita tuottavista AMK-ohjelmista. Koulutuksen ja kurssien repertuaari kattaa sielläkin kuvataiteen kaikki alueet perinteisistä maalaustaiteen, kuvanveiston ja taidegrafiikan menetelmistä nykyaikaisempiin suuntauksiin, kuten media-, performanssi-, ääni- ja yhteisötaiteeseen.
    Koulutusohjelman johtajana 1998 – 2013 toimineen Leif Strengellin (1955) mukaan Pietarsaaressa ei ole kuitenkaan enää aikoihin noudatettu tätä vanhentunutta jakoa eri suuntauksiin. Oppilaat ovat saaneet poimia kursseja ja oppia eri tekniikoista omien tarpeidensa ja mielitekojensa mukaisesti.
    Koulun pitkäaikaisen opettajan, saksalaistaustaisen Albert Braunin (1958) mukaan oppiminen on tehokkainta juuri silloin, kun omaksuttavaa taitoa tarvitaan välittömästi jossakin henkilökohtaisesti motivoidussa projektissa.
    Koulun opetusfilosofiana on siis yksilölähtöisyys. Strengellin mukaan tämä ilmenee esimerkiksi siten, että opettajat ovat pitkälti avustajan roolissa oppilaiden projekteissa. Myös väriopin kaltaiset kuvataiteen perusteet tulevat nykyisin opituiksi lähinnä opiskelijoiden omien projektien sisällä.
    - Tarjoamme enemmän kysymysmerkkejä kuin huutomerkkejä opetuksessamme, Leif Strengell sanoo. Oppilailta tämä tosin vaatii jonkin verran kypsyyttä, hän lisää.
     
    Oppia kokeellisuuteen ja leikittelemällä löytämiseen
    Vaikka oppilaiden omiin ideoihin ja pyrkimyksiin perustuvat projektit ovat opetuksen keskiössä, Braunin mukaan valmiita ideoita, tavoitteita ja käsitteitä ei silti kaivata taiteellisen tekemisen lähtökohtina.
    - Tärkeätä on oppia laboratoriomainen kokeellisen tekemisen prosessi, jossa ei varsinaisesti ole diskursiivista ajattelua. On tärkeätä oppia vain tekemään ja leikittelemään asioilla, vaikka ei edes tiedä mitä etsii ja mitä haluaa ilmaista, Albert Braun toteaa.
    Ammattikorkeakoulua edeltänyt alemman asteen taidekoulutus perustettiin jo 1980-luvun alkupuolella niissä ideointiriihissä, joiden tuloksena oli myös edelleen vahvasti toimiva Kokkolan Pohjoismainen taidekoulu. Näiden kahden koulun erona oli alussa se, että Pohjoismainen taidekoulu oli täysin vapaaseen taiteeseen suuntautunut kun taas tuolloin Uusikaarlepyyssä sijainnut Svenska Konstskolan oli orientoitunut puoliksi taideteolliselle alalle ja vain puoliksi vapaan taiteen alueelle.
    Muuntumisvaiheessa ammattikorkeakouluksi taideteollisen orientaation osuus kasvoi oppilasmäärissä ja sitä myötä resursseissa 75 %:iin. Kuten muuallakin aikanamme, myös Noviassa vapaa taide on ideologisesti alistetussa asemassa ja joutuu aika ajoin perustelemaan olemustaan ja olemassaolonsa oikeutta. Tilanne voisi periaatteessa olla hedelmällinen vapaan taiteen argumentaatiopohjan vahvistaja.
    Novian kampuksella asetelma muistuttaa hieman nykyistä Taideyliopistoa, jossa Kuvataide- ja Sibelius-akatemiat ovat samaa organismia Teatterikorkeakoulun kanssa. Nimittäin myös Noviassa on hengenheimolaisuutta ja yhteistyöprojekteja kuvataiteen, musiikin ja teatterialan opiskelijoiden kesken. Poikkitaiteellisille projekteille on kysyntää alati kasvavalla kulttuuritapahtumien kentällä.
     
    Arktikumin Valossa Novian laaja skaala
    Novian kuvataidelinjan opettajien yhteisnäyttely on paraikaa esillä Galleria Valossa Arktikumissa. Esillä on neljän opettajan teoksia, jotka eivät sinänsä muodosta yhtenäistä temaattista kokonaisuutta, vaan antavat kokonaisuutena näkökulman niihin taiteellisiin juuriin, joihin Novian kuvataiteilijakolutus juontuu.
    Leif Strengelliltä on esillä hyvin monenlaisia teoksia. Koko näyttelyn perinteikkäimpinä teoksina on esillä sarja modernistista grafiikkaa. Yhteisötaiteellinen videoteos ”Michelle learns Line Dance” taas kuvaa liverpoolilaisten leskirouvien klubin tanssiharjoituksia. ”Huoneistot, joissa he asuivat, olivat kolmessa massiivisessa 11-kerroksisessa rakennuksessa […] kun joku kuolee, asunto suljetaan ja kukaan muu ei muuta sisään” – näin selittää Strengell teoksensa taustoja.
    Muita Strengellin teoksia on näyttelytilan nurkkiin sijoitetuista repaleisista paperirullista koostuva ”The Stream” –installaatio. Rullat ovat 100 vuoden takaisia löytöesineitä Österbottens Tidning - lehden jäämistöistä. Teoksen teemana on katoavaisuus. Strengellin mukaan tuskin kukaan tänään ymmärtäisi esimerkiksi näiden rullien tekstien konteksteja.
    Strengellin teoksista niin ikään myös valokuvasarja 3 H + K 1 – 8 kertoo memento mori –tyyppisesti katoavuudesta. Siinä taiteilijan isän rakentaman vanhan kotitalon irtaimistosta riisutut huoneet kaikuvat eksistentiaalista tyhjyyttä ja poissaoloa. ”Kuin neutronipommin jäljiltä”, toteaa Stregell itse, muistoistakaan ei näy jälkiä.
    Novian kuvataidelinjan nykyiseltä johtajalta Robert Backilta (1971) on esillä sarja perinteikkäitä ekspressionistis-impressionistisiltä näyttäviä raskaita maalauksia. Strengell paljastaa, että Back itse pitää niitä oikeastaan ”valokuvina” – koska ovat valokuvien perusteella maalattuja. Käsitteellisyys ja kyseenalaistaminen kulkevat Noviassa nautinnollisten öljyvärimassojenkin lomassa.
    Backilta on esillä myös kahteen videomonitoriin jakautunut teos ”Den tunna gröna linjen”. Videoteos on vastaansanomatonta luontoestetisointia ruovikkoineen, lintuineen ja hypnoottisine veden vellomisineen. Teoksen nimen viittaussuhteiden kautta päästään kuitenkin sotahistoriaan ja ympäristökysymyksiin.
    Akuuttiin ympäristökysymykseen viittaa myös Albert Braunin koko tilan halki x-muotoisena pyykkinaruripustuksena levittyvä ”Nein danke [Hanhikivi]”, jossa hyvin yksiselitteisesti ilmaistaan huoli ihmisten passiivisuudesta koskien Pyhäjoelle suunnitteilla olevaa ydinvoimalaa. Mielenilmaukseen voivat katsojatkin osallistua ripustamalla alusvaatteensa naruilla roikkuvien valokuvakankaiden lomaan.
    Näyttelyn neljäs tekijä on ruotsalaissyntyinen taideteoreetikko Ingela Bodbacka-Rak (1958). Hän reflektoi Lappiin tuloaan installaatiollaan Salong, jossa katsoja voi istahtaa kliseisten lappilaisten sisustuselementtien päälle huilaamaan ja lueskelemaan patinoituneita kirjoja.
     
    Perinteinen suomenruotsalainen profiili: auki maailmaan
    Ruotsinkielinen Pohjanmaa on perinteisesti ollut suuntautunut enemmän merenlahden toiselle puolelle Ruotsiin kuin muualle Suomeen. Myös laajempi kansainvälisyys on aina ollut osa suomenruotsalaista kulttuuria. Niinpä Novian kuvataidelinjakin on alustansa lähtien rakentanut kontakteja ja yhteistyötä kaikkialle Eurooppaan. Opiskelijoita on avustettu myös opintojensa jälkeisessä hakeutumisessa ulkomaisiin residensseihin.
    Koulun edellisen sijaintipaikan yhteydessä Uusikaarlepyyssä toimi vuosina 1996-2012 residenssi, jossa ehti vierailla yli 80 nuorta kansainvälistä taiteilijaa. Nämä taiteilijat toimivat myös koulun vierailevina kuvataiteilija-opettajina.
    Robert Back kirjoittaa Lapin yliopiston julkaisemassa artikkelikokoelmassa Traditio ja murros (2014), että kansainvälisten taiteilijoiden vierailujen on määrä antaa opiskelijoille myös käsitys taiteen konteksti- ja paikkasidonnaisuudesta. Residenssitaiteilijat ikään kuin tuovat mukanaan luovan miljöön.
    Backin mukaan nykyaikainen taidekoulu pyrkiikin olemaan pikemminkin taidemiljöö kuin oppilaitos tarkkaan suunniteltuine kursseineen. Strengellin tavoin Back toteaa, että taidepedagogin on tärkeätä esittää oppilaille kysymyksiä, joihin ei ole lopullisia vastauksia.
    - Taiteilijan ja opiskelijan välinen kommunikaatio ei perustu opettaja- /opiskelijarooleihin, vaan kahden taiteilijan väliseen suhteeseen, jolloin kritiikitön ja vapaa keskustelu on mahdollista, Back toteaa artikkelissaan.
    Ulos Suomesta suuntautuneen paikallisidentiteettinsä kautta Novian kuvataiteen yksikkö edustaa Lapin yliopiston taiteiden arktisuus-orientaation tavoin marginaalia suhteessa Etelä-Suomi-painotteiseen suomenkieliseen suomalaisuuteen. Kontrastia ruotsinkielisen rannikon ja Lapin välillä toki on, ja tätä Strengell pitää kiinnostavana ja näkökulmien moninaisuutta luovana. Yhdessä tuodaan moniäänisyyttä myös suomalaisuuteen.
    Vireillä on suunnitelmia yhteistyöstä Taiteiden tiedekunnan ja Novian kuvataideyksikön välillä. Seuraava askel on Lapin yliopiston Taiteen ja kulttuurin opettajien näyttely Pietarsaareen. Novian opettajien näyttelyn purkamisen yhteydessä 11.9. klo 16.30 – 17.30 järjestetään Artist talk eli taiteilijatapaaminen Galleria Valossa.
     
    teksti: Henri Hagman
     

    03 - 04 09 2016

    Årets Konstrunda kändes som en framgång med ett 70 tal besök

    12 - 21 08 2016

    Deltagande i årets Nykarlebyveckan med utställning av gästkonstnär Juha Laakso från Brahestad. ca 200 besök.

    10 05 2016

    Under kulturveckan 13-21. 8 i Nykarleby kommer jag att visa Juha Laaksos fotogravyrer som första utomstående konstnär

    02 05 2016

    Deltagarna i årets Konstrunda har i dagarna publicerats tillsammans med sina delar på hemsidan. Min Tripod ateljé finns på sidan: http://konstrundan.fi/sv/karta/osterbotten/view-59883-1417. Spännande planeringstider inleds...

    28 03 2016

    Har i dagarna erhållit ett projektbidrag från staten och Centret för konstfrämjande / Taiteen Edistämiskeskus (TAIKE) för "Anskaffning och uppgradering av utrustning till den professionella konstgragfikverkstaden TRIPOD". Det här betyder att jag nu kan gå vidare med mina planer på att utvidga min verksamhet mot ett digitalt uttryck. Nu kan jag anskaffa en ny storformatsprinter.

    25 03 2016

    I juli 2015 investerade jag i en affärslägenhet i centrum av Nykarleby. Planen för detta rum är att det dels skall fungera som en traditionell, öppen konstgrafikverkstad, men samtidigt också kunna utgöra en servicepunkt för professionella fotokonstnärer och konstgrafiker.
    I och med att lokalen har direkt accsess till gatan så är denna ateljé, verkstad eller studio helt producent- och kundcentrerad. Grundidén här är att ge service åt yrkesverksamma konstfotografer och konstgrafiker samt erbjuda samarbete med övriga konstnärer och formgivare som är intresserade av smarbete kring papperskonst och konsttryck.
     
    Utymmet är indelat i två avdelningar där den ena delen är fullt inredd som konstgrafikverkstad med all nödvändig utrustning för djuptryck, inramning och pappershantering.
    För att planen skall fungera fullt ut och vara tidsenligt attraktiv så håller jag nu på med att utrusta andra halvan i av rummet med det en storformatsfotoprinter och dator, men också med en för Östrebotten, eller kanske hela Finland, unik svart-vit fotoutskriftteknik som kallas för "Piezoprint" (http://www.piezography.com/PiezoPress/).
    För att kunna serva formgivare och grafiska designers som är intresserade av traditionellt högtryck, typografi och klichéarbete i bl.a. fotopolyemerteknik så finns också planer på att hitta och installera en äldre s.k. letterpress/digelpress och allt eftersom utrusta mot ett småskaligt bokbinderi.
    Den sista men mycket centrala funktionen för verkstaden är att kunna erbjuda samhällsrelaterade seminarier, projekt och kurser. Praktikplatser skall erbjudas till konst-, foto- och designstuderande som är intresserade av ett kvalitetsarbete inom konsttryck och print. För att kunna erbjuda full professionell service så skall ett nätverk av experter upprättats.
     
    Planen för grafikverkstaden är att den helt skall fungera på ideell och ickekommersiell grund. Alla konstnärer anknutna till verkstaden skall kunna hyra in sig på utrustningen och i utrymmet till ett självkostnadspris (maskin- och utrymmeshyra). Verksaden är primärt producentcenterat från en kulturell konstplatform. Alla som arbetar i verkstaden får jobba med egna kommersiella projekt men utan s.a.s. ”mellanhänder”.
    Konstverkstaden befinner sig i centrum av Nykarleby och skall erbjuda sina tjänster till kreatörer/konstnärer i och kring Österbotten och naturligtvis, om intresset finns, till en bredare region. Samarbete och fortbilningar inom branschen och med motsvarande nationella/internationella verkstäder skall också, utgående från behov, skapas.
     
    En längre tid har samtal och diskussion förts med Nykarleby stad där angränsande samarbetsformer diskuterats. Vi har här diskuterat olika publika projekt, verkstäder, Artist in Residence verksamhet och utställningar. Nykarleby stad är mycket väl medvetna om mina idéer och kommer att stöda mig på många sätt när väl verksamheten är i full gång. Noteras bör här göras att ateljén finns på ett mycket strategiskt ställe invid torget mycket nära andra kulturfunktioner i staden med bl.a. Rådhusgalleriet, kulturcaféet Bildström och stadens kulturbyrå som grannar.
     
    Denna satsning är långsiktig. Det viktigaste är att nu så fort som möjligt få finansierat en hög och komplett digital utrustning. I verkstaden finns redan två äldre halvfomats EPSON printrar som skall konverteras till superkvalité svart-vit fotoutskrift (Piezoprint).
     
    Ateljé TRIPOD har fått sitt symboliska namn från målet att vara mångbranschig enligt trepunktsmodellen: traditioninnovation-kunskap / idé-hantverk-produktion / dåtid (klart paketerat resultat)-nutid (tillverkningskunskap)-framtid (läro- och diskussionsprocesser). Det finns ett flertal konstgrafikverkstäder i Finland. Dessa verkstäder ser ut som nästan alla andra i världen. Jag vill hävda att min plan och påföljande mål för galleri TRIPOD skall göra den mycket mer samtida och därmed kunna attrahera en bredare och yngre användningsrupp än att enbart vara en verkstad bland alla andra. TRIPODverkstaden bör hålla en hög digital nivå och sträva till att vara så giftfri som möjligt.
    I och med att verkstaden skall vara icke kommersiell och konstnärsdriven så kommer denna utrusning att attrahera många konstnärer och kreatörer.
    Det har visat sig hur svårt det är för konstnärer att fysiskt få komma in till kommersiella grafiska tryckerier med sina konstprojekt. Det är mycket, eller helt enkelt för dyrt att skriva ut större ickekommersiella fotografier eller grafika blad vid dylika tryckerier. Ofta är dessa tryckerier inte heller insatta i ett konstnärligt tänkesätt. Man vill s.a.s. inte heller släppa in konstnärer till deras maskiner. Jag vill påstå att detta kan t.o.m. inverka hämmande på våra konstnärers konkurrenskraft och möjligheter. Som konstgrafiker och -fotograf får man ofta ty sig till ett accepterande av svajande kvalité. Konstnärer i Österbotten är också tvungna att sända iväg sina bilder för printning någon annastans utan att över huvudtaget ha kontakt och kontroll över den tekniska slutprocessen.
     
    I Österbotten finns endast två kollektivverkstäder anpassade för yrkesverksamma konstgrafiker. Den äldsta och mest professionella verkstaden finns i Vasa och drivs av Vasa Konstgrafiker r.y. Den verkstaden har koncenterat sig på traditionella konstgrafikmetoder och då främst på litografi och metallgrafik. Den andra finns i Jakobstad, men den är liten och upprätthålls av arbetarinstitutet.
     
    Nyutbildade konstnärer och fotografer behöver en sån här kollektiv, konstnärlig servicepunkt. Jag vill påstå att verkstaden kommer att inverka avgörande på möjligheten och intresset för konstnärer att stanna i regionen. Ingen enskild konstnär har råd att upprätthålla en egen fullständig, samtida konstgrafikverkstad.
    En verkstad med också en digtal utrustning måste hela tiden rulla, annars torkar färgen.
     
    Ateljé TRIPOD har en fullständig utrustning för alla djuptrycksmetoder där man också kan arbeta med bl.a. fotogravyr (polyemer djuptryck och högtryck). I verkstaden finns även en fullständig inramningsutrustning.
     
    Projektet / tryckverkstaden / konstgrafikstudion har tre missioner:
    1. Att vara en servicepunkt för alla konstnärer, fotografer och grafiska formgivare som behöver en fristad och temporär arbetspunkt där man kan producera den högsta kvalitén inom konsttryck och fotoutskrift.
    2. Att kunna arrangera och initiera till utställningar och projekt. Också andra konst- och kulturformer intresserar. Det står inte främmande att också verka i samarbete med både författare och musiker.
    3. Att kunna erbjuda kurser, symposier och seminarier i tryck, foto och konstprint. Noteras bör här göras att konstgrafikverkstaden TRIPOD inte skall ses som konkurrent till kommersiella grafiska print- och tryckfirmor. Tvärt om! TRIPOD är konstnärscentrerad och konstnärsdriven med ambition att utveckla den österbottniska konsten. Verksamheten är svensk- och finskspråkig med internationella kontakter.
  • sponsors & support

    broken image

    Svenska kulturfonden

    2015, 2018. 2020

    broken image

    Centret för konstfrämjande

    2016